Det här är lilla sessan..kom i fredags,ganska fort men på utsattt datum.Jag är mormor åt den lille,hon är så perfekt.När jag tittar på henne och ALLA andra barn i familjen,stora som små,glömmer man lätt bekymmer runt omkring.För bekymmer finns det jämt.Just nu är mitt största bekymmer ekonomin,då H hållt sig borta snart 3 v.Det gör inget,vi ligger ju i skillsmässa efter hans egen vilja,jag hann vara gift 6 v.Vet inte ens hur man tar sånt då jag inte anade något alls.Jag har försökt ta reda på hela historien men det går inte.Jag har gjort allt jag kan,är enligt han en perfekt hustru,men har aldrig blivit behandlad som en gammal skurtrasa som jag blivit sista 3 v.Han är elak,undvikande,lynnig hemskt,tål inte se mig.Ändå säger han att han älskar mig.Önskar jag nån gång fick svar på VARFÖR.Jag ser mig runt och inser hur mycket jag trots allt har att vara tacksam över,fina barn och fina barnbarn,fint hus,bra vänner,men vill ändå ha svar.Jag trodde blint på han,gav ett löfte,han gav ett löfte.Idag behandlar han mig sämre än sämst.Jag är inte vatten värd och nu känner jag att brytpunkten kommit för vad jag tänker låta han hålla på med.Jag vet inte ens längre om jag vill veta sanningen.det är inte lätt bli lämnad in i en håla utan ens han tittar hur jag kan må,inte ens frågar om jag behöver nåt,inte ger en hand för ekonomi eller annat.Ska man må bra då?Jag vet inte.Han kan inte älska.Vidare tänkte jag rycka tag i mig själv idag och tog stora dottern me och skulle klippa mig men de hade ingen tid,tar det imorrn.Har änglar runt mig och jag behöver er alla.Och mina barn.Jag älskar er alla.
